Ett klipp

- Diskmaskinen verkar trasig, säger Gösta från andra sidan köksskåpen.

Huvudet och benen är skymda. Skjortryggen veckas när han böjer sig fram och trycker på knapparna.

- Den lät konstigt igår, säger jag.

- Jaha, suckar Gösta. Det får väl bli handdisk då.

- Kanske finns det en liten fröken som kan tänka sig torka?

Stolen protesterar mot golvet när jag reser mig upp. Jag går fram och kikar in i köket.

- Lilla fröken? säger jag. Jag känner mig mer som stygga vargen.

Jag förvånar mig själv med orden. Gösta vänder sig om och tittar på mig.

- Jag ser ingen varg, säger han.

- Om du hämtar en ren handduk så häller jag upp vattnet.

Gösta slamrar med tallrikarna när jag kommer tillbaka.

- Man ska börja med glasen, säger jag och hör mammas röst i huvudet.

- Åh det glömde jag. Gösta ger mig en tallrik.

Den är varm och droppar ner på diskbänken. Jag torkar och får en ny.

Sida vid sida arbetar vi vidare. Disken klirrar. Imma på fönstret. Hårstråna på min bara underarm reser sig i kalldraget. Gösta lutar pannan mot skåpen.

- Du är ett riktigt klipp, det vet du väl?

Orden föser oss ännu närmare varandra, som lim som just börjat torka.

- Siv har aldrig mått så här bra, inte sedan Gabriel …

- Och jag har börjat sova igen. Allt är tack vare dig.

Jag vill säga emot, säga att jag är ond. Att han bara sett en liten del av mig. Bara ytan.

- Kommer du ihåg vad jag sa på socialen?

Jag kommer ihåg men svarar inte. Vill höra det igen.

Gösta vänder sig mot mig och lägger en blöt och diskvarm hand på min.

- Jag har alltid velat ha en dotter. Nu har jag det.