Dagens skrivpuff - att städsla

Ja, nu hade hon bestämt sig. Hon skulle städsla någon, någon som kunde vidta de rätta åtgärderna. Som satte dit honom. Inte för mycket, men tillräckligt för att han skulle bli rädd. Och en som han behövde en rejäl åtgärd, det visste hon. En som han, tänkte hon. En översittare, en som skulle njuta av att dra ut naglarna på oskyldigt fängslade. Långsamt, en och en. Hon såg det framför sig, inte offren, utan honom. Hans lystna ögon, grinet och hur han skulle slicka sig om läpparna. Som han hade gjort när han såg på henne, fantiserade om vad han skulle göra med henne nästa gång. Det skulle inte bli någon nästa gång. Det skulle hon se till. Men han var stark, över en och åttio och tung, kraftiga muskler och rikligt med bukfett. Själv var hon späd, nästan tanig. Utan ansträngning hade han hållit henne nere. Lukten, hon kunde inte glömma lukten, den veckogamla fräna svettlukten.

Aldrig att hon skulle rå på honom. Nä, hon måste städsla någon. Frågan var vem?